om höjdhopp (allmänt)
Då man får välja att utföra en valfri aktivitet är det tämligen självklart att jag väljer att inte utföra någon aktivitet alls. så långt är vi klara. dock kräver vissa situationer ett visst engagemang och dagen till ära skulle vi jogga (jogga=sitta på gunga). haken var den att vi måste jogga under uppsikt, och att gunga/jogga anses inte som en tillfredställande idrottsaktivitet, alltså ändrar vi oss snabbt till höjdhopp. höjdhopp vill vi absolut inte hoppa för att salen är obevakad, höjdhopp vill vi hoppa för att höjdhopp är roligt underhållande och stimulerande för både kropp och själ. med viss stolthelt hade jag under lektion ett saxat snyggt över 90 cm, men då ribban höjdes till osannolika 1,20 fick jag plötsligt väldigt ont i magen (och var således tvungen att vila, bara litelite). denna lektion började bra. med en osläcklig glöd och entusiasm och sprättande energi skuttade jag över ribban som en liten dvärgkanin på grönbete, eller en kanin som lockas med små chokladglasserade morötter etc etc. detta var det första hoppet. efter det kände jag mig något mindre full av energi, men jag tänkte att det förmodligen bara var ett tillfälligt chocktillstånd över ovanan att sätta kroppen i någon form av fysisk aktivitet. samtidigt skådar jag min vän som med kraftansträngningar accelererat hastigheten fram till ribban, där energinivån tyvärr dog ut och resulterade inte i något hopp alls. själv gör jag ett snitsigt hopp och nära att bryta både rygg och armar landar jag lyckligt på mattan. på tillbakavägen händer något, och jag ställer mig frågorna: varför flåsar jag (anfådd)? varför bankar hjärtat som besatt? samtidigt tränger svetten fram över hela kroppen och i ansiktet som samtidigt antar en rödflammig, upphetsad och tämligen utmattad ton. efter en springsträcka på högst tio meter där jag tar mig fram i ca 1 km/h samt ett kliv-hopp (där jag nästan trasslar ihop mina downsiga ben utan koordinationsförmåga) på 90 cm är min kropp förbi av trötthet. jag kan icke förmå annat än att bege mig till den mörka plinthörnan och försöka reparera de kroppsliga och själsliga skador som denna oerhört ansträngande aktivitet orsakat. sedan vilar jag på tjockmattan, vilar i en fotölj, kommer hem och sover i sängen. kan bara skylla detta på en enda sak:
eftersom jag inte kom på en enda (godtagbar) anledning till vårt mycket dåliga fysiska skick flashar jag istället lite med denna feta text samt två horisontella linjer!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Nu väntar jag bara på sällskap i skrivandet/respons och/eller eventuella förklaringar/godtagbara anledningar. Kan eventuellt ha något att göra med den dåliga lungkapacitet som upträdde efter hyperventilerandet då jag fick reda på att ormskinn=plast. ärligt, det har förstört en hel del.
måste bara som ursäkt tillägga det olämpliga och omöjliga i att springa som en dåre i en j-kurva och luta innåt och se helt galen ut för att sedan slänga sin kropp i en bananliknande rörelse över en pinne typ 2 meter upp i luften och sedan landa i en matta. det borde finnas bättre sätt att utnyttja sin tid. puss och trevlig kväll
eftersom jag inte kom på en enda (godtagbar) anledning till vårt mycket dåliga fysiska skick flashar jag istället lite med denna feta text samt två horisontella linjer!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Nu väntar jag bara på sällskap i skrivandet/respons och/eller eventuella förklaringar/godtagbara anledningar. Kan eventuellt ha något att göra med den dåliga lungkapacitet som upträdde efter hyperventilerandet då jag fick reda på att ormskinn=plast. ärligt, det har förstört en hel del.
måste bara som ursäkt tillägga det olämpliga och omöjliga i att springa som en dåre i en j-kurva och luta innåt och se helt galen ut för att sedan slänga sin kropp i en bananliknande rörelse över en pinne typ 2 meter upp i luften och sedan landa i en matta. det borde finnas bättre sätt att utnyttja sin tid. puss och trevlig kväll
Kommentarer
Trackback
